När man var liten envisades alla med att fråga vad man skulle bli när man blir stor. Och då förväntades man svara att man skulle bli läkare, polis, dagisfröken eller fotbollsproffs, men jag hade ingen aning om vad jag ville bli, så jag brukade rycka på axlarna och säga lite blygt att jag inte visste. Varpå de vuxna inte helt sällan frågade om man inte hade några drömmar. Jo, jag hade massa drömmar, men ingen av dem innehöll några yrken. Men så till slut kom jag på det perfekta jobbet, där man fick resa, äta glass, bada och höra nån som kunde allt berätta massa spännande saker. Det var ju helt skälvklart, det var ju turist man skulle bli.